Två veckor

Blogginlägg 21/9
Nu har jag varit här i två veckor och börjar smått vänja mig att inte ha fri tillgång till rinnande vatten, internet och elektricitet. Har en lampa på mitt rum och utanför mig rum finns det endast ett fungerande eluttag. 
"Huvudbyggnaden" här på campingen har el när generatorn är igång.
På kvällarna sitter jag och personalen runt brasan i huvudbyggnaden, för här blir väldigt kyligt om kvällarna. 
Idag har jag lärt några ut personalen här om hur man använder sig av Microsoft Word, inte lätt för tre 25-åringar som nästan aldrig haft tillgång till en dator förut. Men de lyckades tillslut skapa vars ett dokument och skriva lite. 
Tänk, vad olika liv vi egentligen lever. Jag är uppväxt med datorer och skulle kunna öppna och skriva ett dokument i sömnen, medan mina vänner här knappt vet hur man startar en laptop. 

Mina kära läsare; hur mycket ni än försöker kan ni inte sätta er in i livet människorna här lever, om nu inte någon gång sett det med egna ögon. 
Man kan tro "-äh jag skulle klara mig utan rinnande vatten och el hur länge som helst" men det är en större omväxling än vad man tror. Tänk er, något så vardagligt som att tvätta händerna måste man göra i vatten man köpt (om man inte har en vattenbehållare som sparar regnvattnet) och när man vill duscha ber man personalen värma upp två hinkar med vatten (ja, tack och lov kan jag få duscha varmt).

Vädret: nej, inte så kokhett som antagligen många av en tror, det är ganska exakt som en normal svensk sommar. Men när solen väl är framme är det vääldigt varmt men bli snabbt lite kyligt när den täcks av moln. 
Nu här även regnperioden tjuvstartat lite, igår regnade det oavbrutet mellan 12 och 16, lite mindre roligt för då finns här inte mycket att göra.

Men sen när solen kände för att visa sig tog Festo (projektledaren) och Robert (en från personalen på campingen) iväg mig på min första haik (provhaik) uppför en av de mindre bergen (för dem; kullarna) här. Wow, utsikten går inte att beskriva, men de tre bilderna nedan är från toppen. Har fler i min kamera som jag lägger upp när jag kommer hem i december.




Att vara i en helt annan värld

Ja, som rubriken lyder så är det verkligen. Här lever man inte på mycket och ändå tar man dig igenom och uppskattar vardagen på bästa sett, helt fantastiskt att få vara med om! 

Jag tänkte inte tråka ut er med så mycket text utan istället försöka förmedla de senaste dagarna i bilder.

Fredags när vi hade uteaktiviteter och lekar hela eftermiddagen, vilket vi kommer att ha varje fredag. Så fort jag tar fram kameran samlas alla och säger "Please, picture me!"

Jag och två av mina promenadkompisar och elever. De bor nästan granne med mig så vi har följe till och från lunchen(som vi äter hemma) varje dag.


Bild från kyrkan i lördags, där var vi heeela dagen, extra långa ceremonier för att biskopen var på besök. Under cermonin fick jag ställa mig upp och bli välkomnad av församlingen.

Försöker ge er en inblick hur underbart fin miljön och landskapet är här men det går inte att fånga på bild. Använd fantasin och tänk er denna bild fast ännu finare så kanske ni förstår ungefär.


Det var allt för idag för nu är jag hungrig, hoppas att näsa uppdatering kan komma på fredag! 

Att beskriva det omöjliga

Ja, jag vet inte riktig var jag ska börja. Det som jag fått vara med om och se de senaste dagarna går inte att beskriva med ska göra mitt bästa. 
Ni får stå ut med att det inte kommer några bilder i toppkvalitet för att de är de bildena jag tar med min iPhone som komme att publiceras här. Sen när jag väl kommer hem lägger jag självklart ut de andra bildena. 

Så uppskattad som jag har blivit och känt mig de senaste dagarna har jag aldrig blivit förut. Alla barnen ville komma fram till mig på skolan och alla vinkade på mig. Lärarna har redan fått sätta ihop ett schema så jag undervisar i alla klasser. Alla elever har tjatat om att de vill ha mig som lärare!
 På grund av personalbristen och fattigdom så kastades jag in i undervisningen direkt på min första dag. Vilket först var lite klurigt men jag kom fort i i det. Barnen är så glada över att jag är här så de lyssnar noga när jag förklarar saker och ting.
 Jag kommer under de här månaderna att undervisa i engelska, matte och idrott (dvs utomhusaktivitet). 
Jag hade med mig en del saker och de blev så glada för allting. Favoriten var en fotboll med svenska flaggor på, utan tvekan, Den har vi redan lekt väldigt mycket med. 

Lärarna på skolan är jättetrevliga och vi har redan bytat massa information om våra extremt olika liv och kulturer. Jag skulle kunna försöka förklara alla skillnader med det är omöjligt, man måste se detta själv för att förstå. 
Här är inte rinnande vatten, inte mycket elektricitet (har el på campingen där jag bor men inget internet). 
Internet finns på ett hotell 200 meter från min camping, det får jag surfa på om jag köper något att dricka eller äta här. 

Utsikt från altanen på campingen där jag bor. Brukar sitta där och skriva i min dagbok eller läsa. Miljön är så häftig här, massa berg och vulkaner, nästan ingen "platt" mark alls.

Den här bilden tog jag i morse när barnen hade sin samling. På samlingen sjunger dem Ugandas nationalsång,  samtidigt som de hissar flaggan,  sedan ber de innan de springer in till klassrummen som ni kan se några av i bakgrunden.


Tänk va enkelt man kan leva, fler borde resa iväg och få se detta! 
Här går en del kvinnor en mil in till stan, med sitt barn på ryggen och en korg potatis på huvudet för att sälja dem i stan och köpa något annat till sin familj. Varje dag. 

Många här har inte ens råd att köpa kött, lärarna på skolan äter det bars på julen, för att det är något speciellt. Allting är så annorlunda, känns som jag gjort en resa bakåt i tiden.

Vet inte när jag kommer få internet nästa gång, men uppdaterar såklart så fort jag får möjligheten!
RSS 2.0