Skolavslutning i Rianyaemo

Torsdagen den 7 april 2016, skolavslutning på Rianyaemo Primary School. Ja, det är redan dags för den sista skoldagen på den här terminen och alltså min och Ellens sista skoldag innan hemresa. 
Slutproven är gjorda, rapporter har skrivits, klassrummen är målade, knöt ihop säcken om vårt projekt genom att prata om barnkonventionen i klass 5-8, växlat ett gäng brev med ölyckeskolan i Sverige, vi har varit i regnskogen, hälsat på hemma hos elever och nu är det dags att säga hej då.







Igår satte vi pricken över i:et och avslutade vårt måleriprojekt med att eleverna fick sätta sitt handavtryck på en av skolans väggar. Innan de tvättade av handen fick de också göra ett avtryck på Ellens vita t-shirt som nu har ett mycket tjusigt och färgglatt mönster. 
En aktivitet som verkligen uppskattades och jag vet inte riktigt vem som hade roligast när det kladdades med färgen, Ellen & jag eller eleverna. 
Lunchen var lite utav en lyxvariant som en sista lunch där hela personalen var samlad. Ett par lärare sa några fina meningar och tackade oss och vi fick dessutom vars en tjusig present att packa ner i resväskan. 
Igår var en bra.


Den här veckan delade vi ut alla 160 skrivhäften, pennor och leksaker som kommit med posten från Sverige. Klass 4-8 fick vars en penna och ett kollegieblock (årskurs åtta kunde även få både sudd och linjaler) och de yngre klasserna fick ett gäng leksaker och undervisningsmaterial i form av spel, bilder och siffror. 









Detta innebär ju också att denna tuffa tjej vid namn Ellen Kerubu snart inte är min Kenya-sambo längre....sorgligt måste jag påpeka.


Tiden på skolan har gett mycket, både elever och lärare har tackat oss flera gånger och jag tror Ellen också håller med mig i åsikten om att skolan inte har en aning om hur mycket de faktiskt gett oss också. Det har varit ett fint utbyte för alla.

I morgon är planerna lite oklara, eventuellt är det ett föräldramöte för att officiellt avsluta terminen, sen ska vi försöka få ner alla våra saker i väskorna.


Att en sådan här resa närmar sig sitt slut innebär många blandade känslor, vilket ni som varit iväg och rest på olika sätt säkerligen kan förstå. Tiden har gått för fort, det kan vi med säkerhet konstatera, (men att få komma hem till platsen där det finns oändliga mängder knäckebröd, choklad och glass igen ska också bli skönt).

Kapitlet om Kenya och lilla Rianyaemo börjar ta slut, men det innebär väl också en början på något nytt?


En dag med Fridh & Degerman

Tänkte försöka ta er med på en vanlig dag med mig och Ellen. 
Att skriva om en vanlig dag är inte det lättaste då man aldrig vet hur en dag för oss kan sluta eller bjuda på. När Kerubo och Kwamboka är i farten kan nästintill vad som helst hända. 

Men iallafall, efter en frukost som vanligtvis består av banan och bröd (kommer snart växa bananer ut öronen på oss så mycket banan som vi äter för tillfället), beger vi oss mot skolan där lektionerna startar 8.20.



Måndagar och fredagar har hela skolan en morgonsamling med genomgång om veckan och annan info.



Vad för lektioner som sedan följer skiftar från dag till dag beroende på vad schemat säger. Det kan vara allt ifrån värderingsövningar med vårt projekt, mattelektioner, idrott, engelska eller bild. 








Klockan 11 är det te-rast med både te och oftast lite bröd. En vanlig diskussion som brukar gå i lärarrummet är hur jag och Ellen kan dricka te utan socker OCH mjölk, efter två månader frågas det fortfarande hur vi kan dricka "bara" vatten med en tepåse i. Te här innebär vanligtvis mjölk, smaksatt med telöv och en aning mycket socker, ganska gott - ibland.
Medan vi dricker te får de yngsta barnen ughi (gröt) att dricka, Ellen och jag brukar göra dem sällskap ute på gräset medan vi väntar på att vårt te ska bli klart. Detta är en av dagens höjdpunkter på våra dagar. Att ta en paus från allt annat och istället bli omringad av dessa söta och nyfikna barn. Om det råkar regna vid ughi-dags blir vårt humör genast sämre då det såklart inte går att göra våra små kompisar sällskap ute på gräsmattan...
The best time is ughi-time.









Fram till 12.40 är det lektioner igen innan alla utom årskurs 6-8 går hem för att äta lunch-de äldsta klasserna äter nämligen lunch på skolan. Till lunch är det vanligtvis Ugali, (majsgröt i mycket fast form), spindelblomma eller grönkål och ett ägg. Händer ibland att det blir spaghetti eller ris också.


Klockan två är alla tillbaka vid skolbänkarna och vanliga lektioner varar fram till ungefär klockan 15. 
Vad som händer här efter är väldigt olika. Ibland stannar vi kvar på skolan och umgås med eleverna som alltid stannar till klockan 17, det är även på eftermiddagarna vi har vår nybildade skolkör. Har än så länge bara fått ihop ett par repitioner där vi sjungit "Hakuna Matata", mycket ljud och lite förvirringar men kul har vi och sång blir det. 
Andra dagar går vi hem och får tiden att gå genom spel (vanligtvis Alfapet), tedrickande eller annat som anses nyttigt för stunden.  Ibland åker vi till Nyansiongo för att träffa de andra och handla lite. Har vi inte orkat eller varit hemma för att tvätta under helgen görs detta också efter skolan, om vi orkar.




Här bor vi!




När mörkret lagt sig över lilla Rianyaemo sitter vi och pysslar med lite olika saker. Förbereder lektioner, bloggar, filosoferar om både viktiga och totalt oviktiga saker, dricker mer te och sen är det mat. 
Maten varierar en aning, men inte överdrivet mycket. På bordet hittar vi alltid såklart denna klassiska Ugali tillsammans med bl.a vitkålsröra, spindelblomma, ärtor, chapatti och ibland en banan som en liten efterrätt. Sedan får vi ju inte glömma en kopp te innan vi kan sätta punkt för dagen. 








Födelsedag i en värld av te

Jag är nu inne på min sextiosjätte dag utan kaffe. Ja ni läste helt rätt SEXTIOSJÄTTE DAG. Tro det eller ej, men det går faktiskt bra, vi befinner ju oss som sagt i ett av världens te-länder. (Och jag bor med den största te-narkomanen jag känner, Ellen Degerman).

Innan vi pratar om men te måste vi ta helgen i rätt ordning.
Det var ju  nämligen fredagen den 18 mars som råkar vara skånetösen Ebbas födelsedag. Mary hade förberett oss på att det skulle firas och så blev det. Vaknade av att Ellen knackade på min dörr med lite presenter. Hon hade transporterat med sig både Marabouchoklad och Wasaknäckebröd-hon känner mig väldigt väl vid detta laget. Mina fina systrar hade spelat in en grattis-hälsning som Ellen visade mig innan vi satte oss vid frukostbordet. 

På eftermiddagen kom det ett gäng lärare, Marys svärföräldrar, svåger, ena dotter  Kate, plus någon mer avlägsen släkting (svårt att pussla ihop hur alla är släkt med varandra) och såklart resten av Sverige-crewet. Det blev en liten ceremoni där jag skulle ha hatt på mig och vi hade blivit tillsagda att klä oss i våra finaste kläder. När det hela skulle börja blev jag eskorterad från mitt rum till vardagsrummet där alla var samlade och sjöng "happy birthday" ett x-antal gånger. Det som följde senare var att jag, med Marys hjälp skar upp tårtan, alla gäster presenterade sig, bibelläsning, mat i mängder och Ellen, Moa, Rebecka, Elin och Johanna sjöng såklart den svenska "vi gratulerar" som alla tyckte var väldigt roligt. 
Vi avslutade kvällen med lite tedrickande innan till och med Marys svärfar på 90 år släppte loss och dansade tillsammans med oss. 
När gästerna lämnat stannade tjejerna kvar för en sleepover och gav mig en födelsedagspresent i form av choklad, honung och en bok som redan har gått varvet runt (globalare som vi är gäller såklart återvinning i högsta grad). 








Igår anlände vi hem från två dagar fulla med te, te, te och lite mera te. Jag, Ellen, Moa och Rebecka begav oss nämligen i lördags till en av Kenyas te-städerna, Kericho. I söndags åkte vi ut till teplantagen och senare den största tefabriken i området. 
På den fabriken, Momul Tea Factory finns det 300 anställda och köper in tebladen från 16 000 teplockare. Som teplockare ska det plockas minst 34kg te om dagen, men de flesta kommer upp i nästan 60kg innan dagen arbetspass på åtta timmar är slut. För varje kilo tjänar man 10sh (det vill säga ungefär 0,8 svenska kronor. 100sh=8kr). 
Ute i tebyarna bor teplockarna och dess familjer i sin egen lilla te-bubbla kan man säga. Alla som arbetar på fältet bor samlat i en och samma by, där de inte behöver betala hyra på sitt hus så länge de jobbar på fältet, barnen får gratis skolgång och gratis sjukvård gäller för alla. 







Att få se allting "bakom kulisserna" och hur allting fungerar inne i en sådan stor fabrik var inget mindre än mäktigt. Hade en bra guide inne på fabriken som noga förklarade varje steg i processen medan vi försökte se och förstå hur allting fungerade, inte det lättaste  bland allt ljud från maskinerna, värmen och doften av dessa oändliga mängder te. 

När dagen var slut hade vi fått se hela förloppet, från det till att tebladen plockas till det att de är redo att köras ut till butikerna.
Självklart fick vi även köpt ett par påsar direkt från fabriken.






RSS 2.0