Hej då Liberia!

Det är med många blandade tankar och känslor jag nu stänger min resväska och kapitlet om Liberia. Under den här terminen har jag verkligen fått se och lära mig mycket, och en praktiktermin är definitivt ingenting jag ångrar. Dock måste jag erkänna, under min första vecka här kändes det som jag skulle vara här i en evighet – men nu när dagen faktiskt är här vet jag inte riktigt var tiden har tagit vägen. Det är väl som vanligt när man reser, när man hittar sina rutiner, vänner och lär sig hur saker fungerar så springer tiden iväg. Tre månader är en ganska lagom men konstig tid att vara iväg. Det tar ju ett tag att hitta sin vardag, lära sig hur samhället fungerar, hitta sina sina favoritplatser och känna sig säker att utforska saker på egen hand. Det är nästan först när tre månader har gått som man, eller iallafall jag känner mig som "hemma" och skulle nog kunna tänka mig att stanna ett tag till.

Om hela terminen gick snabb, gick sista veckan om mjligt ännu snabbare. De sista dagarna på kontoret bestod mest av att säga hej då till olika personer och knyta ihop säcken för min praktik & den sista helgen spenderades på bästa sätt, i Robertsport med sol, bad och tältning.

 

I tisdagskväll kväll hade några av mina kollegor anordnat en hej då-middag och vi utbytte några fina ”tacktal” och sista erfarenheter. Innan maten serverades plockade min chef fram ett stort paket med lite Liberia-saker/souvenirer som personalen köpt till mig, ja jag blev rörd. En av kollegorna frågade mig om en sak eller ett minne som jag tar med mig hem från DCI-L och Liberia, och jag blev stum. Det har varit så mycket olika intryck och erfarenheter, på så många olika plan så jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Men en sak är säker, det är en fullproppad väska både med saker, erfarenheter och nya perspektiv som åker med mig hem. Är jag nöjd? Ja det är jag, det har varit en bra termin och jag ångrar inte att jag åkte – men det ska också bli väldigt skönt att snart vara hemma igen.

 

Så, kommer jag hem till Sverige nu och firar jul? Nope. Tänkte temperaturskillnaden skulle bli för stor (hehe) så blir ett besök hos en mycket efterlängtad vän i Colombia över jul och nyår.  Så i skrivande stund sitter jag och väntar på första flyget och om kanske ungefär 36 timmar landar jag i Bogota. Medan jag förbereder mig för den långa flygningen får ni titta på några bilder från min sista vecka. Det var allt för nu!

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Hej då DCI-L, hej då Monrovia & hejdå Liberia – kanske ses vi igen.

Några steg i tre olika länder

Alltså wow! Ja, första advent i Sverige innebär ju alltid mys och en speciell känsla. Sättet jag inledde advent på i år var något annorlunda, men definitivt också en speciell känsla, bland annat innehöll den att ta ett par steg i både Guinea och Elfenbenskusten (utan visum!) sen tillbaka till Liberia.

 

Förra fredagen tog jag och två kompisar eftermiddagen ledig för en roadtripp till Nimba Nature Reserve i staden Yekepa cirka 7 timmars bilfärd från Monrovia. Under lördagen gjorde vi en 6 timmars vandring upp för ett berg där vi tog en paus där Guinea, Elfenbenskusten och Liberia gränsar till varandra. Så där sätt vi, sex personer i tre olika länder och käkade lite ost och kex innan det var dags att vandra tillbaka igen.

 

Efter att vi blivit bjudna på grillfest av ett gäng sydafrikaner och fått ett par timmars sömn var det dags att ta på vandringskängorna igen. Klockan 6 satte vi oss på motorcyklarna, solen gick upp bakom bergen som började titta fram ur morgonbrisen, helt fantastiskt! Söndagens vandring var kortare då det var hemfärd samma dag. Vår slutdestination var vid ett stort vattenfall mitt inne i skogen, mer om den här helgen tänker jag inte skriva, tycker det är mest rättvist att låta bilderna tala för sig själv.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Efter två fullspäckade dagar följde två intensiva dagar på kontoret i Monrovia. Jag har ju skrivit om att vi (DCI-L) startat upp ett samarbete med Internet Watch Foundation (IWF) och äntligen var dagarna för besök och möte här. Två från IWFs personalgrupp i England spenderade måndagen och tisdagen med oss. Måndagen gick ut på att planera och gå igenom tisdagens kommande möte, sen visade jag gästerna runt i Monrovia. Tisdagen var dagen för det officiella ”uppstartsmötet” för vårt samarbete med att starta upp en anmälningsportal i Liberia där man kan anmäla bilder och hemsidor som innehåller bilder på våld mot barn. Många viktiga aktörer var representerade och det blev ett väldigt bra möte!  Tidningen Front Page Africa skrev om mötet som ni kan läsa här https://frontpageafricaonline.com/news/child-ngo-internet-watchers-to-launch-online-portal-system-for-tracking-child-sexual-abuse/ 

 

 

 
 
 
 

Min vecka på fältet

I slutet på förra veckan kom jag hem från ännu en vecka på kontoret i Tubmanburg. Det var en väldigt blandad vecka på många plan. Jag kom dit sent på onsdagskvällen och de två första dagarna gick vi igenom vad som hänt sen sist jag var där, var på möte, besökte domstolen, sen blev det helg.
 

Under helgen umgicks jag med mina kollegor, fick träffa släkt och vänner samt blev bjuden på mycket god mat (på bilden ser ni ett frukostexempel bestående av stekta plantains (matbananer)). Under söndagen var det kyrkobesök på schemat så finklänningen åkte på. Då detta var mitt första besök i den kyrkan fick jag under ceremonin komma fram till pastorn och presentera mig sedan sjöng alla en välkomstsång för mig samtidigt som alla gick fram till mig och hälsade mig välkommen.

 
 
 

 

På måndagen var det fältarbete hela dagen. Vi gick runt till skolor och Communitys och pratade om och utvärderade vårt pågående projekt Girls Advocacy Alliance à https://defenceforchildren.org/girls-advocacy-alliance/ . Projektet fokuserar på de sårbarheter/svårigheter som flickor och unga kvinnor möter i samhällen runt om i världen idag (sexuellt våld, barnäktenskap, barnarbete, trafficking och brist på tillgång utbildning) - med syftet att skapa initiativ och möjligheter för flickor, av flickor för att öka och stärka deras deltagande i det socioekonomiska fältet. 

 

Den här dagen fyllde också min fantastiska kollega Jereline år så vi överraskade henne med tårta och sång.

 

Ett annat DCI-L fokusområde som stod i fokus den här veckan var Juvenile Justice. Som jag tidigare skrivit besöker DCI-L fängelser för att se till att barns rättigheter respekteras och följs och att det inte finns barn i samma fängelser som vuxna. Hamnar ett barn i fängelse arbetar DCI-L för att få till en rättegång så snabbt som möjligt för att situationen ska bli så bra som möjligt för alla så fort som möjligt. Under min vecka i Tubmanburg hade vi två aktuella fall planerade i rätten så det var många besök dit tillsammans med vår advokat samt alla inblandade.

 

Ännu en vecka av mycket intryck och blandade dagar nådde sitt slut och jag begav mig tillbaka mot Monrovia, storstadsluften, storstadsmyllret och storstadstrafiken. 

 

 

RSS 2.0