The hardest Word you can say is goodbye

Igår var det sista skoldagen för denna terminen, vilken innebar mycket blandade känslor. Vi delade ut barnens rapporter, vilket är hur de klarade sina slutprov och om de blev uppflyttade till nästa klass. Den här terminen var resultaten ovanligt bra sa lärarna, så roligt! Känns konstigt att jag inte kommer gå till skolan och träffa alla dessa härliga barn på måndag...

Föräldrarna var även på plats i går och såg barnen sjunga två sånger för dem som de övat in.
Jag och en annan lärarna övade hela eftermiddagen i torsdags med 15 av barnen inför avslutningen. En av låtarna var "Feliz Navidad" med både engelska och svenska. Tro det eller ej men barnen klarade väldigt bra att sjunga på svenska.

När vi sagt hejdå till alla barn och föräldrar följde lärarna med mig upp där jag bor för en avslutningslunch tillsammans. Vet inte hur många gånger de tackade mig för min tid här och de hoppas ha mig tillbaka nästa år (eller ja, så snart som möjligt). Sen var var det dags att säga hej då, men vi lovade varandra att det inte var ett hej då för alltid! 

Känns konstigt att jag inte är här om en vecka...nästa vecka vid den här tiden har jag sagt hej då till Mgahinga och mina vänner där (för denna gången) och befinner mig i Kampala, Ugandas huvudstad. Flyget lyfter 4.30 söndag morgon.

Dags att njuta av min sista vecka här oh på schemat står det bara massa roliga saker! 


Två bilder från när vi övade inför avslutningen:



Följ ditt hjärta men ta hjärnan med dig

Rubriken är vad det stod på dagens lilla lapp från Josefin. Lapparna i burken börjar ta slut och det börjar tyvärr också min resa här att göra. I morgon återstår det bara två veckor, helt ofattbart. 

Detta är utan tvekan det bästa och mest lärorika äventyr jag fått vara med om.

Barnen börjar också inse att det snart är dags för mig att åka hem, förra veckan på lektionen sa en av dem:
-"So, you are going home soon?"
-"yes, when this term ends" svarade jag. 
Och då frågade snabbt en annan elev:
-"but when are you coming back?"
Vilket ögonblick, jag blev så rörd!

Komma tillbaka hit? UTAN TVEKAN! 

Nu ska jag inte vara tråkig och sitta på internet när jag bara har två veckor kvar här, ska ut och njuta så detta inlägget blir inte längre. Ni får några blandade bilder från den senaste veckan istället::





När jag spelar "himmelen är oskyldigt blå" i kyrkan. 


Var är pausknappen?

Wow, redan två månader har passerat och det är bara en månad kvar till jag är hemma. Var tog tiden vägen? Det har gått alldeles för fort! 

Under den senaste veckan har det hänt en del spännande saker. 
Som jag skrev förra veckan så var det dags att prova göra köttbullar och jag hade glömt att köttbullar var så gott. Alla tyckte om det och gissa vad, i måndags lade personalen till köttbullar på menyn och lagade dem utan min hjälp, även denna gången blev de hur goda som helst.

I slutet på förra veckan levererades ett tungt paket hemifrån med diverse saker till skolan. Bl.a pennor, bollar, memoryspel och skrivhäften.  Memoryspelet och bollarna var klara favoriter.
Glädjen som spreds på skolan när jag började ta upp saker ur paketet är obeskrivlig. Jag vet inte hur många gånger både barnen och lärarna tackade mig och bad mig hälsa till min familj som skickat sakerna. 
Ni anar inte hur glada alla blev, det var som en julafton, fast i November med strålande solsken, vi hade så roligt och barnen dansade och sjöng för mig som tack. 

Dagen jag måste säga hej då till alla dessa underbara personer jag lärt känna här närmar sig och det känns bara jobbigt, kan inte någon pausa tiden ett tag så jag kan stanna lite längre? 

Lite blandade bilder från min vecka:







RSS 2.0