Habari ajioni/God kväll!











Karibu (välkommen)! Kanske inte så man brukar starta ett blogginlägg men får ju passa på att skryta med den swahili jag lyckats snappa upp.

Nu är vi igenom första hela skolveckan på våra projekt och det har hänt en dem spännande saker både här och där, allt från kyrkobesök och bergsklättring till sånger, lekar och skolutflykt. Vi har inte fått något "fast" schema på skolan än, då en del lärare har varit iväg den här veckan. Fast lektioner har det såklart ändå blivit, vi har haft både engelska, matte och bild. På rasterna har det sjungits "Imse vimse spindel", hoppats hopprep och spelats fotboll. Det har även pågått en del språkundervisning Swahili-svenska mellan oss och barnen men det kommer säkerligen ta sin lilla tid innan vi sätter alla dessa uttal och fraser. 
Men, vi har ett problem här. För er som inte känner mig eller Ellen är det viktigt att ni vet att hon är från Norrtälje och jag från lilla Hurva i (Skånes mittpunkt). Det säger ju sig självt att dialekterna krockar lite titt som tätt så blir spännande att se om barnen pratar stockholmska eller skånska när vi åker härifrån. 

För varje dag som går "landar" vi mer och mer i livet här ute på den kenyanska landsbygden och under vår upptäcksfärd i tisdags hittade vi en fin liten damm där vi slog oss ner och njöt av en nyinköpt mango samtidigt som solen försvann bakom trädtopparna. 

Värt att nämna är också att vi blivit vana Boda-Boda-passagerare då vi åkt in till Nyansiongo ett antal gånger och ibland händer det att vi tar en Boda till skolan också. 
*Boda-boda= motorcykeltaxi som är det vanligaste sättet att ta sig fram och tillbaka på om man tycker att benen behöver vila. 

Vi har även varit och hälsat på hos de andra i vårt peaceworks-gäng och fått se hur de bor.  Moa och Rebecka bor mellan oss och Nyansiongo med en massa teplantage som grannar och Elin och Johanna håller till precis intill sjukhuset i Nyansiongo centrum. 

I morgon ska  vi allihop in till den större staden Kisii här i närheten och sen är det dags att samlas här hemma hos mig och Ellen för en riktig sleepover som säkerligen kommer ge många diskussioner, skvaller och skratt. 

Tack och hej!

Kerubo, Kwamboca & Tuppen...

Nu har jag och Ellen installerat oss i vårt nya hem de kommande tre månaderna hos vår värdmamma Mary. 
Mary har ett stort fint hus uppe på en liten kulle med en fantastisk utsikt. Hon är själv lärare på skolan där vi kommer att vara och dit har vi ungefär 25 minuters promenad.  
Trots att hennes sex barn flyttat hemifrån är det inte bara Mary som bor här, hon har även ett helt gäng djur som hon sköter. Både hundar (och hundvalpar!!), katter, kor (och kalvar!!) samt en massa höns och två tuppar. Igår fick vi vara med henne när hon mjölkade korna, vilket fascinerade oss båda och till och med fick mig att känna mig som lite av en storstadsbo. 
En liten mysig gård uppe på en kulle någonstans i västra Kenya alltså, här kommer vi trivas!

Jag vet att man kanske inte borde blogga när man är irriterad över något men jag känner mig så illa tvungen. 
Den där tuppen alltså. Jo, ordspråket säger ju "uppe med tuppen" men, klockan fem..varje morgon?!  Jodå, då står han utanför mitt fönster och galer in den nya dagen, och nej, självklart galer han inte bara en gång. Nej nej här ska alla vakna. Klockan fem. Men, det är ändå en speciell och nästan lite mysig känsla att vakna av något annat än sin alarmsignal. Fast, fortfarande lite för tidigt, men vi vänjer väl oss. Kanske tuppen han tröttnar och också vill ta sovmorgon någon dag, jag hoppas men tror ju inte det. 

Det var om tuppen det ja, det återstår nu två namn från vad ni läste i rubriken, Kerubo och Kwamboca. Det är faktiskt så enkelt att Kerubo och Kwamboca är Ellen och jag. Redan första kvällen fick vi våra Kenyanska namn av Mary så på skolan idag blev vi presenterad som Ms Ellen Kerubo och Ms Ebba Kwamboca - Kerubo betyder något i stil med att man föddes på en jämn mark (vad nu det betyder) och Kwamboca betyder  ungefär att man rest/färdats långt. 

De två dagarna på skolan har mest handlat om att landa lite i miljön och hur vi ska lägga upp de här tre månaderna. Idag när vi slutat tyckte jag och Ellen att det var dags för upptäcksfärd så vi pekade på en större kulle bakom vårt hus och frågade Mary om man kunde ta sig upp där på ett smidigt sätt. Hennes svar blev snabbt:
- Haha yes ofcourse, It's mine! 
Så hon äger marken på ena sidan kullen så jag och Ellen började traska upp. En lagom liten haik som ledde till en utsikt som inte går att beskriva, hoppas bilden längst nedan ger er en liten uppfattning. Lägg på lite fantasi och fina färger så förstår ni nog bättre. 

Det var allt för nu, kram Ebba!

Trots att tuppen och jag inte är bästa vänner måste jag erkänna att jag tycker han är ganska ståtlig:






Landat, vandrat & handlat


Så, nu kan alla oroliga föräldrar, morföräldrar, syskon, lärare och övriga nyfikna själar andas ut, vi tog oss till Nairobi - Efter en natt på Landvetter och tolv timmars flygning. 

Vi hade turen att bara ha en mellanlandning på vägen hit - men den var allt annat än stressfri.....Äh, skoja bara, så farligt va det inte. Men vår kondis och lokalisering på Paris flygplats sattes på prov när vi fick lite oklara besked på hur vi skulle ta oss från ena terminalen till den andra.  Men på flyget kom vi allihop :)


Så, i går anlände ett gäng trötta (och hungriga!) volontärer till vandrarhemmet YMCA och här stannar vi till i morgonbitti, då vi beger oss vidare till vårt kommande hem i Nyansiongo.  

Dagen idag har vi spenderat med vår organisation på plast, ICYE och fått våra huvuden fyllda med information och all form av tips inför de kommande månaderna. 
Vi införskaffade även nya simkort till våra smartphones (med surf!), lärde oss några korta fraser swahili och minst sagt trängde och virrade oss fram på Nairobis gator. 

Bor man i Mullsjö är inte storstadsvanan så väldigt på topp så det var nog mer än jag som kände mig aningen förvirrad och lite bortkommen i denna häftiga, livliga och extremt-mycket-bilar-och-människor-överallt--stad. 
Att se Nairobi var både häftigt och roligt och vi kommer ju hit igen, men nu ska det faktiskt bli skönt att åka "hem" ut på landet.

Så här kan det se ut när man övernattat på Landvetter:

I Nairobi


RSS 2.0