Födelsedag i en värld av te
Jag är nu inne på min sextiosjätte dag utan kaffe. Ja ni läste helt rätt SEXTIOSJÄTTE DAG. Tro det eller ej, men det går faktiskt bra, vi befinner ju oss som sagt i ett av världens te-länder. (Och jag bor med den största te-narkomanen jag känner, Ellen Degerman).
Innan vi pratar om men te måste vi ta helgen i rätt ordning.
Det var ju nämligen fredagen den 18 mars som råkar vara skånetösen Ebbas födelsedag. Mary hade förberett oss på att det skulle firas och så blev det. Vaknade av att Ellen knackade på min dörr med lite presenter. Hon hade transporterat med sig både Marabouchoklad och Wasaknäckebröd-hon känner mig väldigt väl vid detta laget. Mina fina systrar hade spelat in en grattis-hälsning som Ellen visade mig innan vi satte oss vid frukostbordet.
På eftermiddagen kom det ett gäng lärare, Marys svärföräldrar, svåger, ena dotter Kate, plus någon mer avlägsen släkting (svårt att pussla ihop hur alla är släkt med varandra) och såklart resten av Sverige-crewet. Det blev en liten ceremoni där jag skulle ha hatt på mig och vi hade blivit tillsagda att klä oss i våra finaste kläder. När det hela skulle börja blev jag eskorterad från mitt rum till vardagsrummet där alla var samlade och sjöng "happy birthday" ett x-antal gånger. Det som följde senare var att jag, med Marys hjälp skar upp tårtan, alla gäster presenterade sig, bibelläsning, mat i mängder och Ellen, Moa, Rebecka, Elin och Johanna sjöng såklart den svenska "vi gratulerar" som alla tyckte var väldigt roligt.
Vi avslutade kvällen med lite tedrickande innan till och med Marys svärfar på 90 år släppte loss och dansade tillsammans med oss.
När gästerna lämnat stannade tjejerna kvar för en sleepover och gav mig en födelsedagspresent i form av choklad, honung och en bok som redan har gått varvet runt (globalare som vi är gäller såklart återvinning i högsta grad).
Igår anlände vi hem från två dagar fulla med te, te, te och lite mera te. Jag, Ellen, Moa och Rebecka begav oss nämligen i lördags till en av Kenyas te-städerna, Kericho. I söndags åkte vi ut till teplantagen och senare den största tefabriken i området.
På den fabriken, Momul Tea Factory finns det 300 anställda och köper in tebladen från 16 000 teplockare. Som teplockare ska det plockas minst 34kg te om dagen, men de flesta kommer upp i nästan 60kg innan dagen arbetspass på åtta timmar är slut. För varje kilo tjänar man 10sh (det vill säga ungefär 0,8 svenska kronor. 100sh=8kr).
Ute i tebyarna bor teplockarna och dess familjer i sin egen lilla te-bubbla kan man säga. Alla som arbetar på fältet bor samlat i en och samma by, där de inte behöver betala hyra på sitt hus så länge de jobbar på fältet, barnen får gratis skolgång och gratis sjukvård gäller för alla.
Att få se allting "bakom kulisserna" och hur allting fungerar inne i en sådan stor fabrik var inget mindre än mäktigt. Hade en bra guide inne på fabriken som noga förklarade varje steg i processen medan vi försökte se och förstå hur allting fungerade, inte det lättaste bland allt ljud från maskinerna, värmen och doften av dessa oändliga mängder te.
När dagen var slut hade vi fått se hela förloppet, från det till att tebladen plockas till det att de är redo att köras ut till butikerna.
Självklart fick vi även köpt ett par påsar direkt från fabriken.
