Hakuna Matata, det är ord som är bra!
Var börjar man när man har det så bra som man bara kan ha det? Vad börjar man skriva om? Vad ska man lägga fokus på? Så mycket jag vill berätta!
Livet här hos Mary på kullen rullar på i helt rätt rikting, med både projekt, omgivning, kultur och allt annat spänande i vår vardag här. Det finns så mycket att skriva om fast det försöker jag spara till nästa inlägg, den här helgen har vi ju nämligen varit på safari!
Vår safari-helg i Masai Mara inleddes med att Elin misstog en ko för ett lejon, det gav oss alla ett gott skratt innan safarin faktiskt kunde börja på riktigt.
Första kvällen i parken kunde vi snabbt pricka av ett stort gäng djur, till exempel en stilig lejonhane bara ett par meter ifrån bilen och en stor elefantfamilj tillsammans med bufflar, giraffer, zebror och till sist njuta av en helt fantastisk solnedgång över savannen. Tänkte låta bilderna tala lite för sig själv, för de två heldagarna som följde kunde inte blivit bättre.
Att bo i tält var en självklarhet för oss alla så, så blev det. Vi bodde på en camping med ett gäng jättetält (med riktig toalett och dusch i varje) där vi skulle vara noga med att stänga tälten under natten om vi inte ville ha besök av apor och hyenor.
Vår guide Fred kunde verkligen parkens alla oändliga småvägar, hur det nu är möjligt i en park på 1015 kvadratkilometer....så fram och tillbaka kom vi och coola och fantastiska djur i mängder såg vi.
Till Ellens stora lycka visade sig även ett gäng apor för oss när vi var vid floder, precis vid gränser till Tanzania. Där fanns också ett gäng flodhästar som tog sitt dagliga bad och en bit bort låg en krokodil och solade.
Dagarna i parken avslutades med att vi fick se en Leopard som tog det lugnt uppe i ett träd precis intill vägen.
Inte nog med det, detta vackra djur bestämde sig för att klättra ner och ta en promenad så vi både fick bra bilder och en häftig wow-upplevelse innan den försvann in bland det höga gräset.
Det gjorde att så vi nu kunde kalla helgen för fulländad, trots att noshörningarna var för blyga för att visa sig.
Här skulle mitt blogginlägg egentligen slutat med meningen: "I morse begav vi oss hemåt och nådde Nyansiongo vid fyra-tiden utan problem". Fast...det hände en liten detalj. Fred tyckte det passade med en genväg hem för att inte åka på samma väg som vi kom, vilket var en fin och kul tanke. Fast, sent det ju så, genvägar är inte alltid det smidigaste alternativet. Vi lyckades fasta i leran mitt ute i ingenstans, vilket i och för sig var en upplevelse det också (ännu en gång uppstod ett av våra obotliga skrattanfall).
Vi lyckades få loss bilen-första gången. Sen satt vi fast igen. Som tur var kom det ett gäng som kunde hjälpa till. Det tog sin lilla tid och en spade och en glasruta fick sätta livet till innan bilen efter ungefär en timme äntligen kom loss.
