Japp, det var idag det. I eftermiddags fick vi finbesök från storstaden Nyansiongo av ingen mindre än Elin och Johanna. Vi bestämde oss för att sätta oss i trädgården (även känt som en kohage) och spela kort i solskenet. Känns ju mer än lite skönt att kunna sitta ute i solen halv sex en februari kväll. Vi har det väldigt bra här vi. 

I alla fall, när Elin och Johanna skulle hem följde vi dem ner till grinden och min och Ellens jacka lämnades kvar där vi suttit och spelat. I kanske två, tre minuter stod vi utanför grinden. Vad lärde vi oss utan dessa två minuter? Kor tycker tydligen om jackor, eller så var vår kära ko bara lite extra hungrig idag. Ellen hann ingripa och jackan klarade sig utan skada, förutom en mängd dreggel. Så nu har vi lärt oss att inte lämna saker framme om det så bara är för ett par minuter.

 Nog om kon och denna faktiskt ganska oviktiga händelse…

Den här veckan har jag dragit igång mitt brevväxlingsprojekt med klass 6 här på skolan och det var hur kul som helst Breven befinner sig i detta nu i ett vältejpat paket påväg till Ölyckeskolan hemma i Sverige. Det var väldigt uppskattat och jag vet inte om det var jag eller barnen som hade roligast när de läste sina brev och satte sig för att skriva sina svar. Att de sedan fick behålla sitt alldeles egna brev som kommit hela vägen från Sverige var något alldeles extra. Så nu håller vi tummarna för att paketet når fram inom inte en all för lång framtid så vi kan få tillbaka ett gäng svar igen. 

Efter att ha provsmakat lite på min tjusiga regnjacka såg kon hyfsat nöjd ut: