Skolavslutning i Rianyaemo
Torsdagen den 7 april 2016, skolavslutning på Rianyaemo Primary School. Ja, det är redan dags för den sista skoldagen på den här terminen och alltså min och Ellens sista skoldag innan hemresa.
Detta innebär ju också att denna tuffa tjej vid namn Ellen Kerubu snart inte är min Kenya-sambo längre....sorgligt måste jag påpeka.
Slutproven är gjorda, rapporter har skrivits, klassrummen är målade, knöt ihop säcken om vårt projekt genom att prata om barnkonventionen i klass 5-8, växlat ett gäng brev med ölyckeskolan i Sverige, vi har varit i regnskogen, hälsat på hemma hos elever och nu är det dags att säga hej då.
Igår satte vi pricken över i:et och avslutade vårt måleriprojekt med att eleverna fick sätta sitt handavtryck på en av skolans väggar. Innan de tvättade av handen fick de också göra ett avtryck på Ellens vita t-shirt som nu har ett mycket tjusigt och färgglatt mönster.
En aktivitet som verkligen uppskattades och jag vet inte riktigt vem som hade roligast när det kladdades med färgen, Ellen & jag eller eleverna.
Lunchen var lite utav en lyxvariant som en sista lunch där hela personalen var samlad. Ett par lärare sa några fina meningar och tackade oss och vi fick dessutom vars en tjusig present att packa ner i resväskan.
Igår var en bra.
Den här veckan delade vi ut alla 160 skrivhäften, pennor och leksaker som kommit med posten från Sverige. Klass 4-8 fick vars en penna och ett kollegieblock (årskurs åtta kunde även få både sudd och linjaler) och de yngre klasserna fick ett gäng leksaker och undervisningsmaterial i form av spel, bilder och siffror.
Detta innebär ju också att denna tuffa tjej vid namn Ellen Kerubu snart inte är min Kenya-sambo längre....sorgligt måste jag påpeka.
Tiden på skolan har gett mycket, både elever och lärare har tackat oss flera gånger och jag tror Ellen också håller med mig i åsikten om att skolan inte har en aning om hur mycket de faktiskt gett oss också. Det har varit ett fint utbyte för alla.
I morgon är planerna lite oklara, eventuellt är det ett föräldramöte för att officiellt avsluta terminen, sen ska vi försöka få ner alla våra saker i väskorna.
Att en sådan här resa närmar sig sitt slut innebär många blandade känslor, vilket ni som varit iväg och rest på olika sätt säkerligen kan förstå. Tiden har gått för fort, det kan vi med säkerhet konstatera, (men att få komma hem till platsen där det finns oändliga mängder knäckebröd, choklad och glass igen ska också bli skönt).
Kapitlet om Kenya och lilla Rianyaemo börjar ta slut, men det innebär väl också en början på något nytt?
